Norrtäljeklassikern

Nej, det är inte resultat som idag som jag tränar för. Det här var inte kul. Vill helst bara komma med bortförklaringar. Främst att jag har en underlig förkylning i kroppen. Samtidigt kändes det helt ok i kroppen när jag slet som en tok första 8,5 kilometerna. Det var bara det att jag var för svag. Nästa grej att skylla på är såklart skidorna. Men när det i början gled så trögt att skidorna nästan fastnade i snön var det ändå inte så att de andra gled ifrån mig påtagligt.

Jag har lite svårt att beskriva förkylningen då den inte brutit ut. Men opigg, främst på eftermiddagarna, och ett tryck bakom näsan. Jag kände av något redan förra torsdagen när vi begav oss upp mot Harsa. Skönt nog försvann det så jag inte behövde oroa mig inför tävlingen på lördagen. Det kändes även bra på söndagens träning uppe i Harsa, men sedan i måndags har det varit något knas. Igår på lördagskvällen när tävlingsladdningen satte igång i kroppen minskade förkylningskänningen och det ser jag inte som en slump. Jag har varit med om liknande förut. Hjärnan är med och påverkar saker och ting. Samtidigt var det inte inbillning att jag åter kände mig seg på måndagen dagen efter tävlingen.

Att slopa tävlingen för att jag inte kände mig helt frisk var jag inte alls sugen på. Såg verkligen fram emot en tävling där jag borde hänga med och kriga om pallplatser. Överst på pallen var det rätt självklart att Claes Theander skulle stå och så blev det också. Där bakom var det Anders Boström, Jonas Henningsson, jag, Hugo Hultqvist och Claes Steimert som jag tänkte kunde bli rätt så jämna. Bosa är en bra dag klart starkare än jag och Jonas kan också åka bra. Claes S visade för två helger sedan att han har bra fart då han var överlägsen på testloppet på Rudan. Hugo är visserligen ingen stakspecialist, men jag tyckte det var fel att räkna bort honom. Carl Henrik Niper var också med, men han var anmäld till halva distansen (fyra av sju varv). Jag trodde han skulle ångra sig och bli sugen att tävla mot oss andra, men nej, CH följde sin plan att få bra träning med lite högre tempo.

Jag blev smått chockad över vilket tempo som Claes S körde på med i början (han drog alltså). Och han var inte ens särskilt ansträngd. Inte så svårt att räkna ut att något inte stämde för mig, men jag ville inte acceptera det utan hängde i. Ville ge det en rejäl chans, till slut kanske tempot skulle falla. Vi blev en grupp på sex personer. Hugo släppte efter någon kilometer. Efter 8,5 km fick det vara nog för mig. Över den halvtimme det tog hade jag en medelpuls på 167. I Harsa hade jag samma medelpuls på de första 23 minuterna.

Förra året i Bessemerloppet körde jag för hårt i början och hade då 169 i medelpuls första 31 minuterna. Värmdöloppet förra året var något av en högpulsdag, men jag kände också att jag kunde kämpa bra hela loppet då. Där får jag gå fram ända till 1:25h in i loppet för att få medelpulsen 167. Och över den resterande halvtimmen blev medelpulsen ändå 163.

Nu i Norrtälje klarade jag bara av att hålla korrekt långloppsintensitet i tio minuter efter att jag släppt tätklungan. Det var ungefär fram till andra varvningen. Vid varvning tre kom Hugo och Thomas ikapp. Då kändes det nästan overkligt jobbigt att behöva åka fyra varv till. Trots det lyckades jag hänga på Hugo och Thomas och efter ett tag kunde jag även hjälpa till lite när vi turades om att dra. I den längre stigningen på slingan, just före varvningen, släppte Hugo en liten lucka. Inga problem för honom att täta den första gången, men vid näst sista varvningen körde Thomas på och vi två gick ifrån.

Jag hade då verkligen ingen lust att köra det sjunde varvet. Hade inte mycket att bidra med till farthållningen så Thomas fick dra hela sista varvet. Kanske lite slött av mig, hade inga problem att följa, men samtidigt var det nästan en seger att ta mig runt idag. Om glidet fortsatt att vara så trögt som på första två varven är det tveksamt om jag fullföljt.

18:42	168	175
20:33	164	171
21:29	155	162
20:18	155	165
20:21	157	165
20:41	156	165
21:13	156	170

Enligt min gps var varven ca 5,65 km långa och startvarvet 150 meter kortare. Således ca 39,5 km på 2:23:17 med medelpuls 159.

För att knyta ihop med inledningen – vad jag tränar för – så kan det en sån här dag vara bra att plocka fram andra positiva saker än just vad man presterar. Långlopp är socialt och trevligt och det är ju ändå kul att åka skidor. Till och med i dagens väder. Strax innan start började det droppa snöblandat regn. En stund in i loppet hade det övergått till att snöa och det snöade rejält. På Hugos mössa fastnade det en hel snöhög! Efter snöfallet regnade det en stund, fast inte lika kraftigt, och på slutet höll det upp. Skönt nog blev jag inte kall, men handskar och strumpor var helt dyngsura. Resten lite mer måttligt blött och fuktigt.

Riktigt kul att det blev en tävling i Norrtälje idag och fascinerande stor skillnad på snömängden där uppe jämfört med i Stockholmstrakten. Tyvärr ser långtidsprognosen nu inte så rolig ut, helt befriad från stabil kyla.

Harsa Ski Marathon 2014

Alltid trevligt att vara åter i Harsa. I år ovanligt nog precis att snön räckte, men istället var det desto mer på träden. Kändes som att det kompenserade upplevelsen mer än väl. Det var inte så lite att det inte var bra spår, men skidorna fick en del repor.

Man valde att hoppa över slingan som ”lätta femton” tar och istället köra tre varv. Genom att ta en kortare sväng på isen vid starten och inte alls åka ut på sjön vid varvning blev distansen ändå rätt lika mot när man kör två varv, drygt 44 km istället för knappt 44.

Tre varv innebar då att man skulle uppför den långa backen en extra gång. Samtidigt tror jag totala stigningen blev mindre jämfört med ordinarie banan. Sjön ligger på 392 möh och banans högsta punkt i år blev ca 455, ca 190 höjdmeter totalt. Normalt ska man upp till just under 500 möh vilket då ger ca 220 höjdmeter totalt. Detta då enbart räknat utifrån lägsta till högsta punkt, men i övrigt är banan flack. Jag tyckte inte det fanns någon anledning att krångla med fästvalla.

Vi bodde i en stuga nere i Järvsö och var uppe i god tid vid klockan nio. Skönt att kunna lägga ut skidorna på absolut bästa platsen, i innerkurva i andra ledet. Det var Ronnie Löf som stod framför och han åkte i en perfekt fart första meterna. Stressade inte för att lägga sig först i ledet så jag kunde hänga med utan problem. Det blåste och hade snöat lite så det blev ganska snart ett led ute på sjön. Jag minns det som att jag låg kring topp tio just då och det var skönt att känna att jag inte riskerade släppa lucka så jag var ivägen.

Vid knixen upp från sjön krånglade det för Niclas så han stod nästan still när jag med bra fart kom upp. Sedan hamnade ändå Niclas före mig. Det var väl att jag var så inställd på att han skulle följa klungan. Men han var inte alls i slag och släppte. Jag däremot ville gärna köra i ”startintensitet” ett litet tag till så jag gick om, men då var luckan för stor för att gå ikapp tätklungan. Jag var i alla fall den som låg närmast bakom under ett parti från Harsagården och bortåt.

Snart kom förstås de bakom ikapp och vi blev en klunga om fem som tog oss uppför backen tillsammans. Jag släppte visserligen en liten lucka mitt i backen, men på slutet gick jag ikapp. Skönt! Tyckte inte det slet farligt alls att staka upp.

På slutet av myrslingan kom Thomas Strid ikapp. Han gick upp i tät och det blev en liten fartökning och tyvärr kände jag mig inte stark så jag tyckte den farten var helt skön. I utförspartierna sedan splittrades vår sexmannaklunga upp. De där flacka utförsbackarna är väldigt utslagsgivande. Niclas försökte jaga ikapp men gav upp så vi blev tre personer som körde ihop. Den tredje var Johan Nilsson, Edsbyn. På andra varvet var det enkelt att konstatera att vi hade identiskt glid utför. På tredje hade hade Johan släppt, men fortfarande identiskt glid mellan Niclas och mig.

Surt nog kom jag lite långt ut efter 180-graderssvängen innan vägövergången sista varvet. Tänkte jag skulle svänga runt smidigt ute i snövallen, men insåg inte risken att fastna i små grenar sly som stack upp. Med vänsterskidan på fel sida om en sådan gren vreds jag ner i backen direkt. Även om Niclas väntat in mig lite då och då genom att inte trycka på de där första stavtagen efter att man byts åt när man drar så hade det känts lite väl fånigt för honom att helt stanna nu någon sekund så jag skulle komma ikapp. Samtidigt hade han ju inget att kämpa för så jag närmade mig lite hela tiden och sista meterna slog nog Niclas av lite för då kom jag nästan ikapp. Även om jag tyckte jag var seg i armarna på slutet så hade jag absolut kunnat spurta så det var synd att det inte blev någon kamp.

Totalt 44,3 km på 2:18:10 med medelpuls 159.

Starten
3:26	1,15	164	172
Varven
43:22	14,41	164	178
45:13	14,39	156	172
46:09	14,38	158	170

Hela backen
05:00	1,16	173	178
05:15	1,15	167	172
05:21	1,16	164	170

Slutdelen av backen
02:02	0,4	175	178
02:11	0,4	169	172
02:09	0,4	168	170

Lite snabbare på slutet tredje gången i backen jämfört med andra, trots tröttare muskler. Det var Johan som försökte utnyttja sin fästvalla och köra på, men Niclas och jag hade inga problem att följa.

Högre medelpuls på tredje varvet jämfört med andra stämmer bra mot hur jag upplevde det. 156 på andra varvet är på tok för låg intensitet, men jag hade inte mycket mer kraft idag. På tredje varvet förstås enklare psykologiskt att kämpa på.


Från krönet första varvet.

0:53
1 509 Tom Ankerstål
2 680 Samuel Norlén
3 731 Anders Svanebo
4 725 Stefan Sunnerberg (d)
0:59
5 554 Tobias Engblom
6 555 Joakik Engström
7 548 Mattias Edvardsson
8 521 Axel Bergsten
1:08
9 560 David Flinkfeldt (d) --- blev 13:e
1:17
10 654 Ronnie Löf
11 580 Johan Herrman (d) --- bröt staven
1:33
   955 Gustav Nilsson (d) --- H17-20 15 km
1:43
12 584 Björn Hänninen
1:45
13 745 Ulf Tingelöf
1:53
14  550 Niclas Eklöw
15  677 Rickard Noberius (d)
16  789 John Lagerskog --- blev 10:a, gled ifrån utför på första varvet och körde sedan uppenbarligen starkt
17  674 Johan Nilsson (d)
18  769 Anders Wånell
2:11
19  743 Emil Thyrén (d)
2:15
20  760 Björn Wennblom (d) --- bröt
2:19
21  720 Thomas Strid (d) --- blev 15:e
22  634 Andre Larsson (d) --- blev 45:a
2:28
23  679 Robert Nordström (d) --- blev 42:a

Testlopp på Rudan

När till slut marken blivit vit och snökanoner stått och sprutat tidigare i veckan så gjorde IKJ den enda raka – de bjöd in till ett testlopp på sin 600-metersslinga på Rudan.

Tjusigt riggat med chip. Starten skedde när man passerade antennslingan första gången. I spåret fick man sedan ibland vänta lite innan man kom förbi de andra flitiga skidåkarna, men vad gör man inte för att få tävla lite.

Tio varv var det sagt, men som synes i resultatlistan var det rätt många som hade lite svårt att hålla räkningen. Tiden är dock tagen för tio varv och jag tar för givet att de är de tio första. Själv höll jag räkningen skapligt men hade även igång gps:en som gjorde att jag vågade sluta efter att jag kört mitt sista varv.

Jag råkade starta just efter att Göran Hammarson passerat. Det var faktiskt en ren slump, annars tänkte jag innan att det såklart var rätt stor ”risk” för klungor på det korta varvet. Tryckte på friskt och körde ikapp efter halva varvet, men där skulle vi åka mellan några åkare och då fick jag skidan på fel sida om en av deras stavar så jag gick i backen. Snabbt upp igen, men kom inte ikapp förrän Göran fick sakta in och vänta lite innan en omkörning. Precis efter det så klev han av. Typiskt! Då hade jag kört två varv, resten av varven åkte jag utan sparring.

Efteråt var jag helt säker på att jag inte kunnat hålla samma fart på resterande varv som de två första, så jag sa till Göran att han rimligen kört snabbare än jag. Därför blev jag förvånad över att han fick en 23 sekunder långsammare tid än jag. Uppenbarligen fick Göran upp farten bättre på slutet – och dessutom räknades inte hans sista två varv då han totalt körde tolv. Samtidigt visade det sig att jag lyckades hålla en helt jämn fart på alla tio varven. Det har jag tagit fram från mitt gps-spår.

6,4 km på 17:56 med 168 i medelpuls
1:47	150	165   tappade tre sekunder pga vurpan
1:46	167	171
1:48	167	169
1:51	168	171   tappade 2-3 sekunder för att jag hamnade bakom folk
1:47	170	172
1:49	170	173   även här lite hindrad
1:47	171	173
1:47	172	173
1:47	171	174
1:47	172	173

Lyckades kämpa på helt ok. Pulsen ska då vara över 170 och det var den alltså.

Har läst på Erik Wickströms blogg att han tycker det är trist när andra åkare inte ställer upp med tävlingsvallade skidor, även när det är lite mindre tävlingar. Jag förstår precis vad han menar. Det är ju inte så kul att tycka man gör ett bra lopp och så kommer nån och säger att han inte ens försökt få till bra skidor så att det därför inte helt går att jämföra resultaten.

Idag var det nog trögt för det flesta, men det var alldeles påtagligt vad det sög om mina skidor när jag körde ett lugnt varv innan jag hämtade chipet. Snön var en blandning av konstsnö och nysnö. När jag sedan tryckte på tänkte jag inte så mycket på det, det var ju ingen backe som man stod och gled i.

Trots att jag var riktigt sugen på att tävla valde jag att bara ta med mina repiga Kneissl Lite wax. Försökte kuzminsickla dem så gott det gick (reporna försvinner ju inte precis) och hade även på Bwlf så att skidan blev lite blankare. Det är en lång historia, men jag cyklade in till Centralen och pendeln och då kunde jag bara ta med ett par skidor. Utnyttjade i alla fall fulskidorna ordentligt genom att staka runt på skogsspåren efter testloppet. Gick riktigt bra, bara här och där som det gick igenom, och ute på ängen var det skoterdragna spår.

Jag var så nyfiken att åka runt banan vi åkte stafetten på 2011. Är ju rätt långt för mig från Käppala ner till Rudan så jag har inte varit förbi och åkt den förrän nu. Ytterst tveksamt om jag skulle staka runt den på tävling. Idag hade jag inte en chans, stod helt still och tryckte mig upp tag för tag. Det drev ändå upp pulsen över 150. Även om det är roligare att åka skidor på riktigt (med fäste alltså) så är jag sugen på att försöka bli lite starkare så jag inte står still som nu. Rimligen styrketräning som behövs då. Räcker inte att jag stakar runt Garnsviken på rullskidor på mitt långpass tur och retur Brevik utanför Åkersberga.

Norrbärke Skimaraton

Plats 49 av 213 verkar kanske inte helt lysande, men startfältet var bra. Av de som var anmälda i åldersklasser var det bara ettan i H45 och ettan i H50 som var före mig. Nu är det visserligen tveksamt hur relevanta de här åldersklasserna egentligen är, i alla fall H35 och H40, och av flera skäl. Dels att man inte är så mycket sämre än en H21:a, dels att t ex Daniel Tynell inte precis anmäler sig i H35. Hur som helst har jag svårt att låta bli att tycka det är kul att jag i min lista över resultat på Skidresultat.se kan se tre förstaplatser (H35) i rad förra året.

Nu inledde jag säsongen med en ”förstaplats” i H40. Kändes riktigt bra, särskilt eftersom jag var osäker på formen innan start. Det var nästan så jag undrade om jag skulle ta mig runt de fyra varven. Trots att jag tyckt att styrkan och uthålligheten på förhållandevis lugna rullskidpass varit i ok nivå mot förra året. Men självförtroendet behöver bra känsla även på snö och det har jag inte haft. Dels har det blivit förre snömil jämfört med förra säsongen och på de som ändå blivit (Bruksvallarna i december och Idrefjäll några dagar just innan tävlingen) har jag inte alls haft någon känsla av form.

Därför var jag inte särskilt stressad av att jag hamnade långt bak på startfältet. En och en halv timme före start räckte inte, det var säkert fem par skidor framför mig i ledet bakom det rätt stora seedade ledet. Var ganska långt från att maxa men åkte (såklart) ändå snabbare än de runt kring mig i backen upp från stadion.

Det var i utförskörningen sedan jag märkte att det kunde bli en riktigt kul dag. Föret var härligt, skidorna gled iväg bra och nere på vägspåret började jag en inspirerad jakt på en lämplig klunga att åka med. Kändes som jag flög fram. 2,3 km med större delen svagt utför och en mycket svag medvind tog fem och en halv minut vilket ger en medelfart på 25 km/h. Och då snittade jag ändå 21 km/h i motsatta riktningen.

Utöver den första vändan (av åtta) på vägspåret ska jag väl säga att det inte var många meter som jag drog. Jag fick perfekt farthållning av Thomas Stridh. I kloss bakom behövde jag inte riskera att köra slut på mig. Psykologiskt skönt eftersom jag inte riktigt litade på min ork.

Sista vändan på vägspåret tillbaka mot stadion tänkte jag att det var dags att hjälpa till med farten. Trodde jag skulle klara att köra på hela vägen då men det gick inte alls. Klart irriterande, men huvudsaken var ändå att hålla ihop tävlingen för jag visste att jag låg skapligt bra till. Före Susanne Nyström till exempel (bästa dam).

Vid de tre varvningarna hände det naturligt nog en del med klungorna som hade formerats ute på vägspåret och Stormon runt. Efter första varvet åkte jag med en klunga om tio pers. Exakta antalet har jag från att Janne filmade (se nedan). Två var de som blev etta och tvåa i 21 km-klassen. Jag hade kunnat svära på att den ene av dem försvann iväg redan i stigningen ut runt Stormon på första varvet, men filmen säger bevisligen något annat.

Följaktligen måste de två istället dragit ifrån så pass i backarna vid första varvningen att de var alldeles för långt före ute på vägspåret. Jag har nämligen inte alls något minne av att vi såg någon åkare framåt. Istället minns jag att min utförsåkning gav mig ett litet försprång men att Thomas raskt jagade ikapp. Vi blev då tre åkare som kunde hålla en lucka bakåt. Den tredje var Andreas Nilsson. På vägen tillbaka ”plockade vi upp” Susanne Nyström. Vid andra varvningen tog jag i lite mer än jag skulle gjort om jag varit försiktig, men kunde inte låta bli att haka på Andreas. Släppte dock en lucka sista biten av backen upp från stadion.

Nere på vägspåret hade jag alltså valet att vänta in Thomas eller att göra ett litet ryck och ta skjuts bakom Andreas. Valde det senare, men i och med att farten då var ett litet snäpp högre än den varit bakom Thomas så vågade jag inte följa i stigningen ut runt Stormon. Det var helt enkelt för långt kvar av loppet. Ganska snart hade Thomas kommit ikapp. Perfekt! Susanne hade inte klarat att hänga med. På filmklippet från brantbacken vid andra varvningen kan man se att hon inte saxar. Starkt, men det blir en lucka upp till mig och Thomas.

I samband med tredje varvningen kom Hannes Assarsson ikapp. Han släppte en lucka i stigningen ut runt Stormon men kämpade tappert ikapp på det flackare partiet och hängde med i den svagare stigningen i slutet på slingan, innan man är åter på vägspåret. Åter vid stadion var jag starkast i backarna och gick ifrån med elva sekunder, medan det enligt resultatlistan blev en spurtstrid mellan Hannes och Thomas. Den 26 år äldre Thomas 0,8 sekunder före.

Tyvärr knasade min gps vid första varvningen så jag har inte fyra varvtider. Första två varven gick på 59 minuter blankt, tredje på 30:35 och fjärde på 30:38. Även pulsbandet var inte i någon vidare form så jag har inga korrekta medelvärden. När jag tittade då och då under loppet tyckte jag pulsen såg ut att ligga där den borde.

Jannes film

Direkt efter start, vid krönet upp från stadion (ett sammanhängande klipp)
0:06 = täten
0:23 = Niclas
0:30 = Bosa
0:52 = Micke
0:53 = jag
2:25 = Daniela

En bit ut på vägspåret, åter från Stormon på första varvet (ett sammanhängande klipp)
2:37 = täten
3:53 = Niclas
4:28 = Bosa
4:37 = Susanne
5:07 = jag
5:53 = Micke (sedan bröt han olyckligt nog staven)

En liten bit ut på vägspåret, på väg ut varv två (ett sammanhängande klipp)
6:04 = täten
8:16 = Niclas
9:17 = Bosa
9:56 = Susanne
10:25 = jag, rimligen precis när Thomas kom ikapp efter att jag gått ifrån lite i utförskörningen

Brantbacken in mot andra varvningen
10:40 = täten
11:05 = en klunga
11:25 = Niclas
11:45 = jag (Andreas i tät, sedan Thomas och Susanne)

Backen upp från stadion efter tredje varvningen
12:10 = Niclas
12:28 = Bosa
12:38 = jag

Målgång
12:50 = Stefan
13:00 = Niclas
13:12 = Daniela (varvning)
13:25 = jag

Birkebeinerrennet

Så till slut blev det en tävling i år då jag vallade fäste. Riktigt bra att jag fick avsluta säsongen så. Det har inte känts helt kul att vara en del av den stakande trenden i skidåkningen. Att behärska diagonaltekniken är betydligt svårare än att staka så för mitt skidåkarego har det varit trist att bara staka. Målet inför säsongen var visserligen just att bara staka. Det var så jag trodde jag skulle kunna höja mig ett snäpp och det tror jag nog har stämt också.

Vi (tre) reste iväg med bil på fredagsmorgonen och var framme i Rena vid 16-tiden. Vi började med att hämta nummerlapparna och vid den tiden på eftermiddagen var det ännu ingen kö. Ut ur kulturhuset leddes man genom ett jämfört med Vasaloppet litet tält, men med motsvarande innehåll. Med bilen sedan till skolan på andra sidan vägen där vi skulle sova på madrass. Vi passade på att först ta en sväng förbi starten. Då var klockan halv sex, men det var fortfarande ljust eftersom vi rest så långt västerut. Efter väskutläggning vid ledig madrass tillbaka igen till kulturhuset och fix med boendebokningen. En av oss betalade nämligen på plats och han som tog emot den bokningen lyckades missa att trycka på ”lagra” i datorn. Incheckningsmannen i skolan hade inte möjlighet att lägga till personer, han bara såg att han inte såg något.

Mat intogs på Milano Pizza. Vi var inte helt ensamma där. Vattnig spaghetti bolognese lassades raskt upp men även Bosas pizza kom rätt snabbt. Åter till bilen nere på stora parkeringen och en kort färd upp till skolan. Konstigt nog fanns det fortfarande plats precis utanför. Det var inte många parkeringsplatser där så helt klart var att de flesta antingen kom med buss eller lät bilen stå kvar där nere. Jag tyckte mannen på ”övernattningskontoret” i kulturhuset sa att det fanns en stor parkering vid skolan men det hade jag lite svårt att se.

Uppstigning vid halv sex. Ner till frukosten där man fick göra gröt själv med varmt vatten ur termos. Fungerade rätt bra faktiskt, men jag hade ingen jätteaptit. Bilen ner igen till parkeringen och buss upp till starten. Man fick inte köra bil upp till starten på morgonen. Annars en stor parkering där och bussen som jag åkte med från Lillehammer efter loppet tog faktiskt en sväng upp till starten efter att de flesta inklusive jag klivit av i Rena centrum.

Klockan var sju när jag var framme vid spåret framför starten. Då hade jag en halvtimme på mig innan veteranerna skulle iväg. Kändes bra. Hade inte planerat glidtest utan bara att fixa fästet. Valde att ta med det skidpar som jag kört alla tävlingar på i år. Fast då som sagt utan fästvalla. Har bara använt dem på tävling i år så jag har alltså inte tränat något med fäste på dem heller. Kanske inte helt smart då jag är lite osäker på hur spannet är, har en känsla av att det är väl mjukt.

Hade hemma lagt på lite VR30. Var helt säker på att det inte skulle ge fäste så jag tog inte tid till att ställa mig på skidorna först utan började med att lägga på lite VR40. När jag sedan skulle glida iväg tyckte jag skidorna nästan fastnade i snön. Inte mycket att göra, jag hade i alla fall riktigt bra fäste så det kändes tryggt. Prognosen hade sagt att temperaturen skulle stiga under förmiddagen och jag tänkte att vallan kanske skulle slitas lite också. Vet inte riktigt hur kallt det var genom loppet men jag hade bra fäste hela vägen.

Gick bort till insläppet till min pulje lagom till man fick gå in en dryg halvtimme före start. Det var så mycket folk som köade så jag gick och lämnade in stora ryggsäcken istället. Åter till startfållan och dit med skidorna. En sista balansering av ryggsäcken så den precis matchade hävarmsvågen. Trodde att de flesta hade lagt ut skidorna när jag la ut mina men det var flera rader med skidor bakom när jag skulle leta upp var mina var. Starten flöt på smidigt. Packat med folk så det var att ta den fart som blev. Ganska lagom ändå, rimligen bra att inte köra för hårt direkt. Samtidigt hade jag inte tänkt att ta det medvetet lugnt på något sätt. Ville köra på ordentligt, tänkte att loppet ändå inte är jättelångt.

1:02:10	12,7	12,2	164	174	+567
3:05	1,6	31,1	147	164	-85
23:52	5,0	12,6	156	164	+158
22:28	8,1	21,6	144	164	-230
34:18	6,7	11,8	155	165	+253
26:41	7,1	15,9	153	163	-36
15:46	6,7	25,7	147	161	-351
17:15	5,5	19,3	155	163	-67

3:25:19 inklusive de 38 sekunderna jag hade fram till där starttiden togs. Därifrån fick min gps loppet till ca 53,5 km snarare än 54. Medelpuls 156 vilket bara är två slag högre än på Vasaloppet. Jag blev lite för trött nu i Birken.

Kilometerna gick väldigt långsamt och det kändes som vi aldrig skulle komma upp till fjället. Började ana att loppet skulle kännas väldigt långt men kan inte säga att jag med medelpuls 164 på första timmen körde på tok för hårt. Otålig som jag är började jag köra om efter några kilometer när det tunnat ut lite och blev ledigt i spåret längst till vänster.

Var spänd på att se hur mina skidor skulle glida jämfört med de andra. Tyckte att vallan tog i och att det släppte lite bättre när jag tryckte upp tårna, men ändå så gled jag rätt lika jämfört med många andra. Långt från katastrof alltså även om det var segt att åka skidor i ett så trögt före. I de snabbare backarna hade det blivit lite isigt i spåret så där förstår jag att skillnaden mot de andra inte blev så stor men det var nog en del ställen som mina skidor gled sämre och det var troligtvis tyngre än det borde varit för mig i stakningen.

Jag var nog förhållandevis rätt bra på att stå i fartställning också, men oj vad jobbigt det var. Det brände i låren och på slutet fick jag resa mig lite för orka. Blev lite orolig att det skulle vara svårt att titta i snöfallet utan glasögon men det fungerade.

Jag minns som vanligt inte mycket av bansträckningen men när det var drygt två mil kvar vet jag att jag kände mig väldigt trött. Kan se nu att det var mitt i den andra stigningen (250 höjdmeter). Tror jag hade någon slags förhoppning att klara att snitta höga 160 i första stigningen och kanske låga 160 i den andra, helst högre. Med 155 i medelpuls nu i andra stigningen höll jag farten någorlunda men jag kan inte påstå att jag njöt.

Det var tur att jag fick vara stark i stakningen sista kilometerna för annars hade jag mest haft tunga minnen från loppet. Trots att man bara åkte i ett spår på slutet så kunde jag trycka på bredvid och gå om en hel del. De andra var väl trötta, men jag hade nästan lite svårt att förstå att de inte ville långspurta. Alla har såklart inte samma tävlingsinstinkt heller.

Min känsla efter loppet var att jag ändå presterat rätt bra. Jag hade bra fäste i hela loppet och till min stora förvåning blev jag inte trött i benen. Innan hade jag trott att jag skulle tömma benen helt och kanske få kramp. Att jag skulle bli tvungen att staka på slutet. Istället kände jag mig bitvis rätt matt i stakningen eftersom jag var så trött hela jag (och triceps belastas ju en del av diagonalandet). Att då staka uppför hade gått otroligt tungt och troligtvis mycket långsammare.

Jag hade inte tittat något alls hemma på tidigare års resultat. Kvällen innan laddade jag ner en stor pdf till telefonen. Jag valde den senaste som fanns och av någon anledning fanns inte 2012 så det blev 2011 jag tittade på. Då var segertiden just under 2:40. Hade sett något om att man fick ett prestationsmärke om man var 25% efter och jag konstaterade att 3:20 var en tuff tid, men att jag gärna ville ligga där i kring. Visste alltså inte att 2011 var ett långsamt år så när jag gick i mål i år på 3:25 och fick höra att segertiden var något på 2:40 kunde jag inte haja vad för skidor eliten hade haft för att kunna åka så fort. Blev lite småbitter över att det där märket var så svårt att få när jag nu missat det med någon enstaka minut. Tyckte allt att jag var värd ett prestationsmärke.

Samtidigt hade jag sett ett gäng tider vid målet som jag inte förstod vad de betydde, för de var på närmare fyra timmar. Fick veta att de tjugofem procenten togs på medelvärdet av de fem främsta i ens egen klass, borträknat elitåkarna. Då blev det plötsligt alldeles för lätt att få märket, men det kändes betydligt trevligare att det var en uppmuntrande utmärkelse istället för en riktigt tuff grej.

Jag har som vanligt suttit och pysslat fram all tänkbar statistik. Vill ju gärna veta hur jag ska värdera en 821:a plats i Birken jämfört med plats 344 i Vasan. Totalt gick det i mål 11730 män och 2611 kvinnor, alltså drygt fjorton tusen. I Vasaloppet i år var det 12057 män och 1745 kvinnor vilket då blir lite mindre än fjorton tusen. Här en lista med kvoter mot segertiden.

plac.	birken	vasan
100	1,13	1,11
200	1,16	1,17
300	1,19	1,21
400	1,2	1,24
500	1,22	1,26
600	1,23	1,28
700	1,24	1,3
800	1,26	1,32
900	1,27	1,33
1000	1,3	1,4
2000	1,4	1,5
3000	1,4	1,6
4000	1,5	1,7
5000	1,6	1,8
6000	1,6	1,9
7000	1,7	2,0
8000	1,8	2,1
9000	1,8	2,2
10000	1,9	2,3
11000	2,0	2,5
12000	2,1	2,6
13000	2,3	2,8
14000	2,7	

Om jag tittar specifikt på mina placeringar får jag att tidskvoten på Birken (plac 821/831) motsvarade placering 494/504 på Vasan (04:50:27) och kvoten på Vasan (plac 344/350) motsvarade placering 525/530 på Birken (03:19:09). Även om det inte ligger någon absolut sanning i att titta på hur mycket långsammare man är jämfört med segraren så känns jämförelsen för mina placeringar ganska rimlig. Vore ju väldigt konstigt om jag presterade lika bra på Birken när jag knappt tränat diagonalåkning alls. Troligtvis hade jag relativt sett lite bättre glid på Vasan också.

I Vasan körde jag väldigt jämt sett till att jag i stort sett höll min placering genom loppet (tog några placeringar). Nu på Birken gick jag bra i början och slutet men betydligt svagare på mitten. Med tre mellantider har jag fått fram detta:

delsträcka 1: 725 och 214 i P2
delsträcka 2: 900 och 313 i P2
delsträcka 3: 961 och 342 i P2
delsträcka 4: 655 och 229 i P2

474 i mål från P2, jag var 298:e av dem
235 i mål från P1, min tid hade räckt till 199:a av dem
449 i mål från P3, min tid hade räckt till 101:a av dem
190 i mål från ME
 48 i mål från KE

Placeringsutvecklingen
Skramstad: 725 (varav  7 damer) och 214 i P2
 Kvarstad: 835 (varav  7 damer) och 284 i P2
 Sjusjøen: 870 (varav 11 damer) och 311 i P2
    i mål: 831 (varav 10 damer) och 298 i P2

Som 821:a lär jag inte få starta i pulje två nästa år. Såg ut som att de satte gränsen kring placering 570. Både på Birken 2012 och Vasaloppet 2013. Så det var därför jag med stor marginal seedade in mig i P2 nu i år.

Här bästatiderna i varje klass. Svettigt att jag får stryk med över tre minuter av May Bente Weng som körde K45 redan 2010. Inte konstigt att Heidi Weng är duktig. Sedan har vi M65-segraren som lustigt nog körde på precis samma tid som Weng. Det var Oddvar Vehusheia och han vann sin klass med 13,5 minuter. I alla fall första året i M65 för honom. Fler osannolikt starka prestationer tycker jag det ser ut som i K65 med 04:04 och M80 med 4:27.

K18  03:25:23
K20  03:28:23
K25  03:18:00  2/360 före, Damgaard = 03:24:15
K30  03:09:12  5/234 före, Santer = 03:22:42
K35  03:34:25
K40  03:24:30  1/354 före, Ruud
K45  03:21:21  2/402 före, Weng och Hegstad Krüger
K50  03:39:23
K55  04:04:32
K60  03:49:25
K65  04:04:19
K70  04:53:35
K75  05:41:35  (tre åkare)
M16  02:59:32  51/262 före
M18  02:49:57  72/269 före
M20  02:46:43  176/887 före
M25  02:43:48  109/1146 före
M30  02:42:51  76/1061 före
M35  02:43:30  79/1216 före, jag 80:e alltså
M40  02:42:38  112/1780 före
M45  03:00:47  76/1577 före, svensk klassegrare i Anders Bergström från Domnarvets Goif
M50  03:04:57  47/1416 före
M55  03:08:29  15/963 före
M60  03:13:34  6/554 före
M65  03:21:21  1/340 före
M70  03:39:58
M75  04:27:42
M80  04:27:30
M85  06:22:23 (en åkare)
M90  10:59:32 (en åkare)  Sista åkare i mål fick tiden 08:29:39 så det var tur att 94-åringen fick starta 07.30. Den femte långsammaste åkte på 08:47:35.

Och här tiderna som gällde för att man skulle få ”märket”. Observera att det är tuffare i K45 jämfört med K30 och hur lika tiderna är för M25, M30, M35 och M40.

K16  05:02:46
K18  05:12:32
K20  04:52:15
K25  04:58:19
K30  05:02:34
K35  04:56:19
K40  04:54:26
K45  04:57:02
K50  05:10:03
K55  05:09:47
K60  05:50:24
K65  05:37:35
K70  06:30:58
K75
M16  03:57:34
M18  03:56:30
M20  03:57:11
M25  03:59:19
M30  03:59:24
M35  03:58:57
M40  03:58:30
M45  04:03:34
M50  04:03:48
M55  04:06:26
M60  04:16:42
M65  04:28:46
M70  04:45:01
M75  05:41:37
M80  06:35:46
M85
M90

Det rekommenderas såklart att man provar ut sin ryggsäck i förväg men jag hade faktiskt inte åkt en enda meter med den innan jag ställde mig på skidorna på startfältet. Packade säcken på torsdagen och tyckte den satt ok när jag svängde lite med armarna hemma i lägenheten. Ryggsäcken hade inte ens några extra band men jag spände en rem uppe över bröstet för att hålla ihop axelbanden. Man står ändå rätt still på skidorna så det behövdes inte stabiliseras med någon slags midjerem. Blev förvånad då på torsdagen att 3,5 kg var så löjligt mycket. Med en rejäl ståltermos i botten på ryggsäcken kom jag upp i rätt vikt. Obligatoriska packningen är vindkläder (jag tog vanliga träningsdräkten som jag hade som överdrag före start), extra underställ, mat, dryck och valla.

Jag funderar över det här med benmusklernas belastning och om det på något sätt går att dra slutsatser om min diagonalteknik utifrån det underliga att jag inte blev trött i benen. Kunde springa i trapporna i Håkons hall med pigga ben och jag fick mindre träningsvärk än när jag körde utan stavar på måndagen i veckan före vasaloppet. Tyckte jag lyckades rätt bra med att undvika onödig krängning och klapper från skidorna. Klapper-grejen känns perfekt som indikator. Rent generellt utifrån min placering i loppet så vill jag gärna tro att min diagonalteknik inte kan vara så dålig ändå. Samtidigt såklart enklare att få till det nu när jag hade bra fäste.

Titta på mina passager vid mellantiderna plus målgången.

Mellantiderna och delsträckornas tider.

Jag
00:39:55
01:52:32  01:12:37
02:46:18  00:53:46
03:21:25  00:35:07	
03:24:42  00:03:17

Bosa (stakade)      diff jmf mig
00:39:46           -00:00:09
01:53:25  01:13:39  00:01:02
02:55:29  01:02:04  00:08:18
03:32:41  00:37:12  00:02:05
03:36:15  00:03:34  00:00:17

Nedan etapper satta utifrån där jag stannade och drack. Råkade bli så att jag hoppade över att dricka på Rostadsetra efter 6,5 km. Ett misstag egentligen. Jag hade läst på dåligt men så fick jag höra att man tidigare år skulle ha en speciell mössa för att få dricka där. Så verkade det inte vara i år. I Vasan hade jag med flaska men nu med ryggsäck gick inte det så istället stannade jag till och drack två muggar vid kontrollerna (bara en vid sista, syns på tiden nedan). Hade två snickers med och fick i mig en. Den var lite svår få tag i ur en ficka på utsidan av ryggsäcken och dessutom var den helt genomfrusen.

	0:38	0,17	16,2
8,6	40:10	8,4		Skramstadsetra
	0:26	0,04	5,5
15,1	26:59	6,5		Dambua
	0:25	0,04	6,0
28,1	45:21	13,0		Kvarstad
	0:37	0,04	3,9
35,0	32:50	6,8		Midtfjellet
	0:29	0,03	4,1
40,0	19:19	5,0		Sjusjøen
	0:13	0,02	4,8
53,66	37:52	13,7

Det är underligt få utländska deltagare i Birken. Tyvärr har de inte ”landskod” i resultatlistan men jag har försökt leta fram svenska topplistan. Förstås inte säker om den stämmer. Inom parantes årets placering i Vasaloppet.

Jörgen Brink     Team United Bakeries 02:43:33  5   (4)
Daniel Tynell    Grycksbo IF/OK       02:49:46  20  (2)
Jerry Ahrlin     Team Xtra personell  02:52:15  26  (12)
Markus Ottosson  IXmind Racing Team   02:55:03  38  (41)
Lars Suther      IXmind Racing Team   02:55:41  42  (37)
Anders Bergström Domnarvets Goif      03:00:47  72
Emil Brindbergs  Vansbro AIK SK       03:08:51  202 (135)
David Holmberg   Sundsvalls OK        03:11:37  271
Patrik Lind      Torshälla Nyby IS    03:14:15  344 (242)
Mikael Martens   Malungs Skidklubb    03:22:44  722
Anders Wånell    Sundbybergs IK       03:24:41  821 (344)
Johan Daniels    Orsa SK              03:26:45  949 (540)
Ragnar Crona     Volvo IF             03:27:09  968 (728)
Johan Brunberg   Karlslunds IF        03:27:51  1003
Peter Rune       Taby IS Skidor       03:28:48  1059
Andreas Nilsson  IK Stern             03:30:29  1167 (314)

Vasaloppet

Jag inledde lördagen med att promenera bort till tältet och tävlingsexpeditionen. Ingen kö alls då vid tjugo över nio så det var riktigt smidigt. Hämtade ut nummerlappen som jag skulle överta. Gick tio meter till vänster för namnbytet och samtidigt seedning. De hade en massa extra kuvert med nummer så de bytte så jag fick ett 1000-nummer. Inte dumt alls.

Nästa sak på schemat var skidtest och startbacksfundering. Jag jämförde två identiska Fisher RCS plus som jag hemma nu i veckan lagt på samma lågflourparaffin på. Ingen fästvalla. Körde ett antal vändor i den lilla backen från vägen mot starten och såg det som bevisat att mina 2010:or gled bättre än 2012:orna. De senare är egentligen inte mina, men jag får använda dem. En lång historia 🙂

Gick sedan över vägen för att känna på backen. Självfallet inga problem att ta mig upp (stakandes) men redan uppe på första avsatsen (där gamla banvallen passerar) var det jobbigt så jag stannade och vilade. Fortsatte upp nästa korta del och stannade igen efter den för att vila. Intrycket var att det skulle bli väldigt jobbigt och slitigt att ta hela stigningen med den farten. Och då hade jag såklart inte tryckt på utan bara tagit ett teknikskönt tempo så att säga. Eftersom jag tog för givet farten i backen åtminstone skulle bli den farten var jag inte lockad alls att gå utan fäste och känna mig fånig. Som jag tänkte det skulle jag utan fäste vara tvungen att disciplinera mig och ta det riktigt lugnt uppför. Inte alls kul att stå och staka långsamt och bli bromskloss när de andra åker skidor på riktigt.

Min plan var därför att lägga på så lite valla det bara gick, utan ruggning, för att staka resten av loppet. Det krävdes dock att temperaturen sjönk tillräckligt så jag skulle få fäste med VR45. Kvällen var klar men det var fortfarande två plusgrader vid 20-tiden. Vid kl 06 hade det nästan sjunkit till två minus och det sjönk en grad till sedan på morgonen innan gryningen. Det bedömde jag som för varmt. Jag var helt säker på att det inte skulle räcka med ett tunt lager VR45 för mig och då blev det att jag inte la på något alls.

Promenerade iväg mot starten vid tio över sju och la alltså ut mina skidor sist i led ett. Kände mig rätt lugn. Speakern snackade som vanligt om allt möjligt annat än att det var mindre än en minut till start och som vanligt fungerade det utmärkt. Det här var min tredje start. Första gången stod jag sist i led fyra och blev förvånad att jag behövde ta i för att hänga med på startrakan. Då var jag visserligen nästan sjuk så jag ville inte förta mig. Andra gången (för två år sedan) stod jag sist i led två och jag minns det som att jag nästan behövde pressa på allt jag hade för att hänga med. Nu i år hade jag marginal fartmässigt i starten, klart skönt. Skillnaden mot för två år sedan kan såklart varit att jag då hade alldeles för mycket fästvalla medan jag i år hade blanka skidor. Läste också på skidforum att en i led 2 tyckte det gått ovanligt långsamt där framme.

Resan över startrakan skedde utan att jag såg några incidenter. Tror inte jag behövde byta spår utan det flöt på skapligt. Jag stod någonstans i mitten av högra delen, om man nu kan uttrycka sig så. Körde till vänster om dungen, fortfarande i högra delen. Det stoppade aldrig upp helt men visst var det trångt och när folk saxade en kort bit gick det inte snabbt. Till min stora förvåning fortsatte det att gå långsamt hela vägen upp till toppen. Men det passade såklart mig perfekt.

2011
0:03:48	1,22	3:48	1,22	19,3	156	166	+5  (GPS-höjddata)
0:08:02	1,49	4:14	0,27	3,8	153	167	+41
0:18:17	3,10	10:15	1,61	9,4	170	176	+116
0:40:07	10,58	21:50	7,48	20,6	159	173	-47

2013
0:03:32	1,19	3:32	1,19	20,2	154	168	+14  (barometer-höjddata)
0:06:06	1,45	2:34	0,26	6,2	169	173	+34
0:16:36	3,10	10:30	1,65	9,4	169	175	+139
0:36:22	10,53	19:46	7,42	22,5	162	175	-49

Här delsträckorna fram till just ovanför dungen, till det släppte, resten av backen och sedan resten av sträckan till Smågan. På hela sträckan var jag alltså nästan fyra minuter snabbare jämfört med 2011. Då ska sägas att sett över hela loppet verkar det varit osannolikt lika förhållanden de båda åren. 2011 hade jag gjort tre stabila ”led2-långlopp” men la på alldeles för mycket fäste. Nästan stighudsaktigt i kylan på morgonen men inte så kul när det gick utför vid Mångsbodarna. Min placering 1252 gav då tiden 05:21:39. I år gick 1252:an in på 05:21:21. 344:an åkte för övrigt på 04:42:33 för två år sedan. Smått kusligt nära min tid i år som var fyra sekunder långsammare. Segrartiden i år var dock ”hela” 1:03 snabbare jämfört med 2011.

GPS-spåret har inte riktigt tillräcklig noggrannhet för att man ska kunna jämföra siffrorna exakt. Men det är i alla fall tydligt att det inte var någon stor skillnad på farten i stigningen, efter att proppen jag satt i 2011 hade lösts upp. Där tappade jag 1:40 jämfört med i år.

Jämförbara pulsvärden båda åren i stigningen men ett snäpp högre i år sedan fram till Smågan. Minns att jag 2011 också tyckte det gick lugnt upp men att pulsen låg konstigt högt. Trodde det berodde på att jag tappat formen (var förkyld två veckor innan och var inte i samma slag) men eftersom jag i år också hade hög puls utan att jag märkte det så inser jag att jag luras. I år tittade jag inte ens på pulsklockan. Bra det! När vi nådde toppen tyckte jag att det inte slitit alls på stakmusklerna så jag var hur glad som helst (ska försöka lära mig att inte prata för mycket dock, alla är inte lika förtjusta i det i tävlingssituationen).

Även fast jag efteråt fick veta att många fick bra fäste med VR45 så ångrar jag verkligen inte att jag stakade upp startbacken. I den här farten fungerar det utmärkt.

I början av backen, ungefär där en stackare ramlade och bröt staven (han skrek en del), såg jag Bosa bara några meter framför mig i ett spår till höger. Det spåret gick dock lite snabbare än mitt så han försvann. Men att vi hamnat nästan i jämnhöjd trots att han köat från femtiden (tror jag det var) för att lägga ut skidorna är såklart inte så kul.

Någonstans i början efter toppen måste jag ha passerat Bosa utan att jag såg det. Han fick göra ett stopp när han tappade drickaflaskan så det var väl i samband med det. Efter Smågan kom nämligen Bosa ikapp mig och jag hakade på ett litet tag. Vi sökte båda efter bästa glidet mellan spåren (de flesta stod konstig nog i spåren, ville väl spara på vallan) och när Bosa gjorde en stor sidledsförflyttning så blev det lite tajt för mig att göra samma förflyttning precis efter så jag tyckte det var lika bra att släppa.

Jag upplevde ingen tydlig fördel att ligga i suget precis bakom en annan åkare. Det är ju ovanligt, men det berodde väl på medvinden och att jag tyckte glidet blev bättre när jag åkte på frasig snö (som de kallade det i tv-sändningen, har kollat lite på den efteråt). Då ville jag helst att ingen annan skulle tryckt till snön jag åkte på. Bäst såklart där det var direkt isigt. Medvinden var verkligen härlig. I kanske tjugo meter under loppet fick jag känna på motsatsen, tror det var innan Evertsberg.

Blev att jag åkte ihop med Hasse Carlsson sedan ett tag. Bara kort bit helt ihop men vi såg varandra några gånger innan han försvann iväg (framåt). När vi sågs först hade jag slagit av på intensiteten en del och Hasse tyckte han kände sig seg. Tidigare i veckan hade han varit magsjuk om jag minns rätt. Jag frågade vilken plats han trodde vi låg på och Hasse drog till med kring 600. Det var väl då utifrån att han tyckte det gick dåligt. Lite senare passerade jag Klas och han sa istället något med dryga 300. Han gissade visserligen också, men hade ju lite mer att gå på så den gissningen stämde betydligt bättre för jag var i alla fall topp 400. Ytterligare lite senare fick jag igen höra att placeringen var på drygt 300. Skönt!

2013
36:22	10,53	164	175	+138   (barometer-höjddata)
36:34	13,34	153	166	-63
31:20	10,77	153	168	-45
41:12	12,73	155	170	+39
42:44	14,68	152	166	-194
31:11	9,30	152	164	+3
33:47	10,23	147	161	-49
29:27	9,02	151	171	-37
Totalt	90,6	154	175	(4:42:37)

2011
40:07	10,58	161	176	+114  (GPS-höjddata)
41:26	13,37	152	165	-40
35:31	10,82	151	168	-55
47:36	12,71	152	167	+48
50:22	14,91	148	165	-174
35:43 	9,34	154	166	+9
37:49	10,3	151	159	-51
33:05	9,06	154	164	-45
Totalt	91,1	153	176	(5:21:39)


Stigningarna 2013
starten     2,2 km   169   190 höjdmeter
Risberg     3,8 km   161   120 höjdmeter
          + 2,9 km   160   60 höjdmeter (med två små utförs vilket ger ca 15 meter stigning till)
Evertsberg  1,5 km   159   40 höjdmeter
Oxberg      2,7 km   158   59 höjdmeter (plus 20 extra)
Hökberg     2,5 km   152   58 höjdmeter


2013: 169 - 161+160 - 159 - 158 - 152
2011: 165 - 159+158 - 154 - 157 - 156

Jag har svårt att komma ihåg loppet men jag vet att jag körde på bra i början efter backen (passerade Annika Löfström). Gick sedan ner i intensitet för att inte riskera något. Kunde följa med bra i Risbergsbackarna och vågade ta i rejält där, tror knappt någon körde ifrån mig faktiskt. Kring halvvägs körde jag lite hårdare än då när jag tyckte jag gått ner i intensitet. Oxbergsbackarna minns jag inte men nu fanns inte samma kraft kvar. Räckte till att hänga med de flesta.

Mellan km-skylt 16 och 15 högg det till i en magmuskel i en kort lite brantare backe. En himla tur att det inte var några backar direkt efter det. Flacken gick bra men jag ville inte riskera något med att börja långspurta. Blev inga fler hugg så jag ska verkligen inte klaga och på slutet var musklerna så återhämtade att jag kunde stå på för fullt sista kilometern och fick upp pulsen just över 170. Riktigt kul!

Tittar man på pulsvärdena jämfört med 2011 är de ju väldigt lika, men det går att se att jag tog det lugnare på slutet i år. Då 2011 blev loppet kul först efter Oxberg för det var först då jag fick börja köra om folk (pga att de blivit trötta). Innan hade jag inte varit motiverad att kämpa det där extra eftersom skidorna gick så uselt.

Den lägre medelpulsen 2011 i startbacken (165 mot 169) beror på kön. Annars väldigt lika puls, då med fäste och i år bara stakning. Fast lägre puls sista stigningen i år eftersom jag var ganska matt i musklerna. Var ändå glad att jag ändå höll ok relativ fart. Men jämfört med Viktor Larsson var det löjligt. I Oxbergsbackarna (minns inte att det var där, men kan se det i mellantiderna att han var före i Oxberg) så kom han och körde på med klart anständig fart medan jag bara tog mig upp. Tror förresten det var enda gången någon stakade om mig uppför. Blev förvånad att så få körde utan fäste. Och imponerad av hur bra diagonalåkare de måste vara som fick fäste så långt in i loppet.

Utöver kramphugget hade jag små krampantydningar i vingarna (eller vad de nu kallas, mellan arm och rygg). Det var rätt tidigt, kanske halvvägs, men det bröt aldrig ut något utan istället tror jag det försvann. Minns inte att det var något problem på slutet.

Fick aldrig något energifall under loppet. Åt tre snickers. Hade med drickaflaska som jag inte riktigt lyckades dricka slut på innan flaskbytet vid 48 km kvar. Tack Niclas och Emelie för den servicen! Tog en snabb mugg vid kontrollerna. Såg till att dricka bra ur flaska två och när maghugget kom drack jag slut den strax efter. Men just före Eldris stod Daniela med en välfylld liten flaska som jag tömde. Suveränt! En snabb mugg sedan på kontrollen men sedan inget resten in i mål. Kändes bra. Niclas stod visserligen med ca 5 km kvar men eftersom det just ändå kändes bra så avstod jag från colan han hade. Brukar inte dricka det, minns att jag fick det från Gästrikeservice en gång senast och det var inte gott. Jag tog inte heller den där gelen eller vad det var som delades ut på två – tre ställen av sponsorer.

Det var riktigt trevligt att få hejarop från Isbi som följde Martin och Björn och Olle som följde IKJ-åkarna. Sista gången jag passerade Björn och Olle minns jag att jag inte hälsade lika piggt tillbaka som tidigare. Började bli rätt trött. Efter Eldris någonstans så kom CH farandes i klart högre fart och jag försökte inte ens följa. Ville inte riskera något med kramp och tyckte jag kämpade godkänt ändå.

Precis före 2 km-skylten kom en grupp på sex personer ikapp. Det kändes riktigt surt att tappa så många placeringar i ett enda svep. Annars var det utspritt på slutet nämligen. Men samtidigt var det ju bara två kilometer kvar så nu var det bara att köra. Jag fogade in mig i ledet och hängde med alltså. Riktigt kul när vi med betydligt högre fart forsade om några åkare.

Tror jag låg som tredje man i klungan med Håkon Hjelstuen i täten (vid Mångsbodarna låg han på 34:e plats). Alla stakade upp Auklandbron och jag märkte att jag var stark och gick ut bredvid åkaren före mig. Låg inte långt efter Håkon sedan in genom kurvan där jag hamnade i ett blött spår till vänster. Brydde mig inte för jag var säker på att gå ifrån ändå. Blev två sekunder före i mål. Passade även på att flyga om CH och var fem sekunder före i mål. Ska väl kanske säga att han var 2:20 efter mig i Smågan så jag hade uppenbarligen en betydligt bättre resa i trängseln i början.

När jag tittar på Smågan-tiderna får jag fram att jag passerade som nr 180 av 389 från led 1. Och bara 14 pers före från led 2. Lagrade ingen minnesbild av att jag forcerade om folk så väldigt efter krönet så jag måste haft ruskigt flyt fram till man formerades i spåren uppför backen. Gillar verkligen inte att det är så slumpartat. Skulle gärna nästa år ligga ett litet snäpp längre fram än jag gjorde nu, men jag har minimal lust att köa. Speciellt inte när det inte ens är säkert att jag får en bättre start än i år.

Data från resultatwebben.

2013
split        klockan   tid       str.t. min/km km/h   plac.
Smågan       08:36:22  00:36:22  36:23  03:19  18.14  397
Mångsbodarna 09:12:56  01:12:56  36:34  02:49  21.33  396
Risberg      09:44:16  01:44:16  31:20  02:51  21.07  374
Evertsberg   10:25:28  02:25:28  41:12  03:26  17.48  367
Oxberg       11:08:12  03:08:12  42:44  02:51  21.06  354
Hökberg      11:39:23  03:39:23  31:11  03:28  17.32  352
Eldris       12:13:10  04:13:10  33:47  03:23  17.75  353
Mål          12:42:37  04:42:37  29:27  03:17  18.34  344

2011
split        klockan   tid       str.t. min/km km/h   plac.
Smågan       08:40:07  00:40:07  40:08  03:39  16.45  1115 
Mångsbodarna 09:21:33  01:21:33  41:26  03:12  18.82  1240 
Risberg      09:57:04  01:57:04  35:31  03:14  18.58  1284 
Evertsberg   10:44:40  02:44:40  47:36  03:59  15.13  1328 
Oxberg       11:35:02  03:35:02  50:22  03:22  17.87  1416 
Hökberg      12:10:45  04:10:45  35:43  03:59  15.12  1352 
Eldris       12:48:34  04:48:34  37:49  03:47  15.87  1276 
Mål          13:21:39  05:21:39  33:05  03:41  16.32  1247 

Placering per delsträcka (som jag sorterat fram efter att hämtat hem resultaten för topp 1900)
Bosa = 376 - 324 - 280 - 305 - 446 - 1026 - 468 - 344
jag  = 371 - 386 - 320 - 352 - 365 - 355  - 482 - 361 (bara fyra sekunder långsammare än Bosas plats 344 in från Eldris)
Hübi = 499 - 544 - 482 - 541 - 447 - 531  - 563 - 450
P.Ka = 589 - 348 - 251 - 221 - 199 - 139  - 141 - 121

Placering vid kontrollerna
Hasse= 406 - 375 - 360 - 331 - 330 - 312 - 294 - 285
jag  = 371 - 374 - 356 - 356 - 349 - 348 - 352 - 344
       397 - 396 - 374 - 367 - 354 - 352 - 353 - 344 (enligt webben, verkar som de har med folk som bröt)

Startbacken 2013 (höjddata från barometer, ställde inte in rätt starthöjd)

Startbacken 2011 (höjddata från GPS)

Tekniktankar

Genom åren har jag i princip aldrig tänkt något på tekniken utan bara åkt. Diagonaltekniken har ofta behövt någon dag för att komma igång men sedan har jag tyckt att det fungerat ok. Det bristande tekniktänket hänger såklart ihop med att jag inte åkte med klubb när jag var liten. Det var först inför säsongen 2010 som jag gick med i klubb och 2011 som det blev lite mer tävlande också.

När jag var iväg några dagar och åkte med Martin i mellandagarna 2008 så sa Martin att jag inte skulle böja på knäna när jag stakade. Vet inte var det kom ifrån, men jag hade upplevt det som naturligt att förlänga draget genom att böja på knäna. Vill minnas att jag fick höra något om det där med benen av andra även senare så jag fick uppenbarligen inte bort det direkt.

I övrigt har jag svårt att komma på några tydliga teknikgrejer som jag fått påpekade. På klubblägret i december sa Sebbe att jag skulle räta upp ryggen mer i skejten och på filmningen från Kungsberget i oktober (2012) såg jag att jag inte höll stavarna rakt när jag satte i dem.

På klubblägret (Bruksvallarna i december) har vi haft lite teknikträning men det enda jag tänker på från det var när vi åkte runt elljusspåret utan stavar 2010. Håkon åkte ju hur bra som helst, men när jag märkte att Anne-Li så påtagligt tog sig fram enklare än jag gjorde så var det en riktig aha-upplevelse. Det här kan jag inte. Nötte själv direkt efter det en god stund upp och ner en bit av backen upp från stadion, men sedan kan jag inte påstå att jag tränat regelbundet utan stavar. Det går ju även att göra på rullskidor men den enda gången i Viksjö som jag testat det tyckte jag det var för tråkigt. Och oskönt. Spände mig på något sätt så det inte blev bekvämt för ryggen.

På klubblägret inför den här säsongen tyckte jag det var störande att det liksom aldrig släppte i min känsla i diagonalningen. Så som jag tyckt det brukat göra efter någon dag. Jag skyllde på att föret var så kärvt och att det blev svårt att glida ut på skidorna. Bitvis fungerade det, men sedan kändes det trist igen och jag började staka så fort det flackade ut lite. Det är nämligen ett dåligt tecken. Om diagonaltekniken fungerar ska det kännas bra även där det är plant.

Det var desto härligare uppe i Sälen över nyår när jag till slut fick ett pass då jag tyckte det fungerade. Upplevde det som att det var tack vare ett perfekt före med bra glid men ändå utmärkt fäste. Jag funderade lite över då uppe i Sälen på att det nog var bättre när jag flöt på mer utan att kränga. Krängningen tror jag kommer av att jag överdriver tänket att trycka fast skidorna.

Så varför skriver jag detta just nu? Jo, i den tionde delen av Åk för Gustav får de tekniktips av Jörgen Brink. Han nämnde att det är fel när det klapprar om skidorna, att det betyder att man sätter i foten för tidigt (för långt bak) vilket vanligtvis beror på för dålig balans. Jag hade någon vecka innan läst en tråd på skidforum.se som tog upp just detta med klappret så nu kände jag att jag skulle försöka ta tag i det här.

I samma veva började jag få panik inför startbacken på Vasaloppet när jag insåg att det kan vara rätt smart att använda benen i den. Problemet bara att mitt självförtroende gällande diagonaltekniken var nere på noll. Och inte blev det bättre när jag nu i måndags åkte utan stavar på Långängen.

Kan inte vara många led1-åkare på Vasaloppet som har så dålig diagonalteknik.

Det positiva av måndagens åkning var i alla fall att jag fick lite träningsvärk i ljumskarna. Det går alltså att få lite diagonalträning även hemma. Annars var det uppe i Grönklitt som jag senast jag använde benen. Tyvärr var föret kärvt så det blev ingen drömkänsla direkt.

I måndags upplevde jag det som i princip omöjligt att undvika klappret. Fick till lite flyt någon enstaka gång. Idag onsdag kändes det lite mer positivt faktiskt. Jag började fundera på om det kanske kan vara smart att överdriva försiktigheten i isättningen av skidan. Mitt tänk skulle då bli teknikövning snarare än att åka normalt. Jag lyfter fram foten samtidigt som jag sätter i försiktigt. Grejen är att det känns så uselt på alla sätt när jag försöker åka normalt (klumpigt, stelt, utan balans, obekvämt för ryggen utan stavar) så det är som att det inte kan bli värre även om jag gör en rörelse som känns lite underlig för att undvika klappret. Istället blir det en perfekt grej som kan ge positiv känsla när jag lyckas åka utan klapper.

Min tanke inför den här säsongen var att även om jag tränade på diagonaltekniken så skulle jag inte nå upp till den nivå jag vill prestera på. Att min chans låg i att köra långloppen utan fäste. Så därför var det naturligt att bara träna stakning. Samtidigt älskar jag att åka skidor och att ha flyt i diagonalåkningen. Så för att fortsätta att få uppleva det krävs det att jag tar tag i tekniken nu.

Min teknikfilmning ovan, men ruta för ruta
utan stavar plant
utan stavar uppför
med stavar uppför
stakning uppför
stakning maxfart

Jo, kommentarer uppskattas 🙂

Bessemerloppet

På plats dagen innan och körde ett varv runt banan. Mulet, strax över nollan. Blev samma väder på tävlingen på söndagen.

I veckan hade jag känt mig lite påverkad av en förkylning på så sätt att jag inte varit helt pigg. Inte så mycket att det var omysigt att gå ut, men det blev mer vila än vanligt. Bara en gång ut på skidor (onsdagen) och utöver det bara ett enda pass måndag – fredag. Är nog rekord i lite träning ända sedan revbensknaset för ett år sedan. Det andra passet var ett avbrutet 5000-försök på skierg torsdagen. Tyckte pulsen var högre än vanligt både på onsdagens och torsdagens träning.

Nu till helgen hade förkylningen vett nog att inte kännas som ett besvär och jag var laddad inför loppet. Men med så lite träning i kroppen och förra helgens Grönklitt där jag inte orkade köra på som i tidigare lopp så hade jag inga stora förhoppningar på hur tredje varvet nu i Högbo skulle fungera.

Vi bodde på vandrarhemmet i Sandviken och var inte iväg alltför tidigt till starten. Som väl var så hade de tänkt sig hela femtio pers i den seedade fållan så det gick bra att få sin nummerlapp uppmärkt. Men det var knasigt att de inte sett till att fixa seedningen innan tävlingen. Vi hade mejlat dem för att bli seedade. Det hade även Martin gjort och han hade till och med fått svar att det var ok (Janne hade inte fått något mejlsvar). Trots det fick Martin ändå fixa sin seedning av stackaren där på plats som alltså fick släppa in allt fler i seedade fållan. Martin tror jag faktiskt fick det på förra årets resultat i Bessemerloppet, annars ville han bara gå på årets resultat, alltså inte ens förra årets vasaresultat. Han blev märkbart lite stressad efter att ha släppt in Martin (vilket dock inte var fel, Martin blev 41:a). Till Bosa direkt efter lyckades han säga att Bosas tid i Intersportloppet var lite långt efter segraren, men han gav med sig och stämplade dit en märkning på nummerlappen. Till mig sa han ”vad duktiga ni är”, vilket lät ungefär som att han ville säga till sig själv att han inte gjorde fel. Vilket han såklart inte gjorde heller, det knasiga var bara att de inte sett till att ha fixat med detta i lugn och ro innan tävlingen.

Jag stod i tredje raden av skidor och det blev ganska trångt ett tag, men det flöt på utan strul och jag kom iväg bra. Niclas berättade att han släppte tätklungan ungefär där man passerade vägen och åkte in i skogen (efter 700 meter). Jag minns det som att jag inte såg åkarna där framme efter vägen, men Bosa som låg precis efter mig spanade lite mer och såg dem då och då. Jag minns bara att jag var fascinerad över att de försvann så på en gång där framme. Hur som helst så formerades det en rätt stor andraklunga med Niclas högt upp i och jag och Bosa i slutet av den. Efter ett tag när åkarna hamnat på ett led började Bosa avancera.

Det var som repris på Lida och Värmdö, Niclas är iväg snabbt, Bosa lite lugnare men avancerar. I Lida släppte jag nästan direkt och Värmdö lite senare. Den här gången blev det att jag hängde med ytterligare lite längre. Kunde inte låta bli trots att jag visste att jag körde på tok för hårt. Det kändes rätt ok, men främst var det så kul. Jag låg ju där bak men tätade när gruppen började splittras. Om nu Bosa åkt fram till Niclas och låg i täten av gruppen, om än inte först, så förstår jag inte riktigt hur jag efter ett tag kunde hamna på samma ställe. Måste varit att de gick bak några snäpp och jag kanske fram något. Det innebar i alla fall att vi tre låg i rad ett kort tag. Loppets höjdpunkt!

Till slut var det dags för mig att försöka hitta långloppsfarten. Enligt gps/puls-datat var det efter ca 11 km. Då hade jag kört på med en snittpuls på 169 som gett 21,5 km/h. Ut på andra varvet så klarade jag inte hålla pulsen över 160 längre. Kändes surt. Min måttstock för ett lyckat lopp är att jag orkar pressa på hela vägen just över 160 i puls (ca 86% av max). Ganska snart kom Tomas Andersson ångandes med Johan Myhr i släptåg. Jag gjorde ett försök att hänga men det blev inte många meter. Minns hur jag såg att pulsen raskt gick upp tydligt över 160 och det blev en puckel som går att se i det lagrade pulsdatat. Det var efter 20 km. Klart intressant att jag faktiskt höll samma fart på slutdelen (6 km) av varvet på varv två (19 km/h) som på varv ett, men med medelpulsen 157 jämfört med 163 på första. Tar uppenbarligen ett tag innan pulsen går ner efter en sån där hårdkörning.

Det blev väl så att jag åkte själv från någon gång de sista kilometerna på första varvet till någon kilometer in på tredje varvet. Då på sista varvet var det Leif Eklund och Pontus Karlsson som till slut kom ikapp. De hade tagit god tid på sig så jag var helt inställd på att kunna följa. Men visst fick jag ändå slita lite för att hänga med. Störde mig på att de båda åkte lite korkat i och med att de inte bytte spår i kurvorna. Det är faktiskt en påtaglig skillnad. Om jag bytte spår bakom så kom jag upp jämsides utan att trycka till något direkt. Så jag sa till dem att åka närmaste vägen, men de stod ändå bara kvar i samma spår. Efter någon kurva så kom jag sedan i tät och då blev det att jag drog. Visade sig att det kändes rätt bra så jag fortsatte så. Det var nog också så att de två inte hade teknik för att utnyttja spårbytena.

Allteftersom kände jag att jag kunde slita mer och mer så det blev en riktigt trevlig avslutning på loppet. Trevlig i att jag fick känna mig stark alltså. Leif hade fäste och sprang bredvid spåret uppför, men jag kunde alltid hålla minst samma fart stakandes. Pontus hade det nog lite tyngre uppför men släppte inga stora luckor vad jag såg och var ikapp snart igen efter backarna. Minns som vanligt inte var, men i de lite jobbigare backarna på slutet kunde jag gå ifrån och i mål var jag 15 respektive 21 sekunder före Pontus och Leif. Pontus var förresten nära att gå ikapp redan i slutet av andra varvet men han var så väldigt mycket långsammare än jag i saxningen så det drogs isär igen.

När jag gick i mål var jag väldigt nöjd över att jag orkade kämpa på slutet. Att jag t ex gjort det omöjligt för Kenneth Löfman att gå ikapp. Nu hade visserligen Kenneth skidor som gled uselt, men ändå. Samtidigt var det förstås lite surt att jag inte klarade hålla intensiteten hela loppet och jag tyckte inte min tid på 2:41:39 kändes helt lyckad. Tomas Andersson körde på just under 2:39 och det var där i krokarna jag tänkte att jag hade behövt köra för att ha fixat led 1-platsen.

Som snällast tänkte jag att gränsen skulle läggas på 2:40. Surt helt enkelt. Men så nu igår tisdag skedde det fantastiska att jag till slut hade flyt med gränserna. Den blev 2:43! Suveränt skönt, jag hade äntligen klarat det – i femte tävlingen, femte helgen i rad!

I en sån här tävling med många deltagare var det flera namn jag gärna ville slå, utöver Kenneth alltså. Kampen om att vara snabbaste lidingöbon stod mellan mig och Henrik Sandén, men tyvärr bröt han (1,5 minut efter varvning ett, 5 min efter varvning två). Anders Backéus tävlade på skidor innan han började plugga och ro på elitnivå (elitnivå som ung skidåkare också, 135:a i Vasan 2008). Jag trodde jag skulle vara före honom, men samtidigt kändes det som en häftig merit att ha klarat av. Visst, jag har tränat otroligt mycket mer stakning än vad han gjort men det är ändå fascinerande att jag kan åka snabbare. Jag är så väldigt mycket sämre än honom i allt annat i idrottsväg. Rodd såklart, och cykling, men även mycket sämre i löpning, trots att Anders är stor.

Carl Henrik Niper hade jag aldrig tidigare fått stryk av på ett ”kortlopp” (han är bra på Vasan) så i år borde han rimligen ha ännu mindre chans. Ändå hade han klarat led 1 i Norrbärke-loppet, men det såg jag som ett tecken på att det var för lätt gräns där. CH blev knappt fyra minuter efter nu i Högbo.

Varvning 1
168  BOSTRÖM Anders    Sundbybergs IK     46:20.1
415  MARKFJÄRD Leif    Brovallens IF      47:25.9
254  HENNINGSSON Jonas Roslagsbro IF      47:26.6
125  JOHANSSON Andreas Nacka Värmdö SK    47:28.0
297  LÖFGREN Tomas     Stora Tuna IK SK   47:30.6
160  GRAAS Magnus      Storvreta IK       47:31.8
135  WEDIN Ronny       Norbergs Skidklubb 47:38.6
117  NORESTRAND Tobias Karlslunds IF      47:40.1
171  EKLÖW Niclas      Sundbybergs IK     47:53.1   Niclas valde att släppa innan han kände att han kört för hårt. Därför desto mer frustrerande att han ändå tog slut på slutet.
97   LINDGREN Fredrik  IK Hakarpspojkarna 47:58.7   Den här killen däremot gjorde ett riktigt bra lopp. Han låg bak tillsammans med mig och var på väg att släppa tidigt men hade alltså koll på sina krafter.
264  WÅNELL Anders     Sundbybergs IK     48:08.4
251  MYHR Johan        Nacka Värmdö SK    48:30.1
437  ANDERSSON Tomas   Långshyttans AIK   48:31.7

Varvning 2
168  BOSTRÖM Anders     Sundbybergs IK      46:20.1	1:39:03.3
159  MATTSSON Jan       Storvreta IK        46:09.1	1:40:39.8
135  WEDIN Ronny        Norbergs Skidklubb  47:38.6	1:41:03.7  Den här klungan med 6+1 pers blev rätt splittrad på tredje varvet.
254  HENNINGSSON Jonas  Roslagsbro IF       47:26.6	1:41:05.1
415  MARKFJÄRD Leif     Brovallens IF       47:25.9	1:41:05.9
117  NORESTRAND Tobias  Karlslunds IF       47:40.1	1:41:07.3
125  JOHANSSON Andreas  Nacka Värmdö SK     47:28.0	1:41:08.3
160  GRAAS Magnus       Storvreta IK        47:31.8	1:41:08.9
437  ANDERSSON Tomas    Långshyttans AIK    48:31.7	1:41:10.7  Efter att Tomas och Johan gått ikapp Niclas så fortsatte Tomas att ånga på och hade alltså dragit ifrån vid andra varvningen.
97   LINDGREN Fredrik   IK Hakarpspojkarna  47:58.7	1:41:30.6
171  EKLÖW Niclas       Sundbybergs IK      47:53.1	1:41:34.7
251  MYHR Johan         Nacka Värmdö SK     48:30.1	1:41:36.4
264  WÅNELL Anders      Sundbybergs IK      48:08.4	1:43:27.8
193  SALMEN Christofer  Yuppie Ski Club     53:38.2	1:43:33.2  Bröt. Men jag undrar jag, vad hände på första varvet och körde han andra varvet så ruskigt snabbt?
394  EKLUND Leif        Tierps IF           49:28.2	1:43:36.2
(Pontus fick inga mellantider)

Mål
168  BOSTRÖM Anders     Sundbybergs IK      46:20.1  1:39:03.3  2:36:17.8
208  EDVARDSSON Mattias Årsunda IF          44:33.3  1:35:50.8  2:36:33.5
415  MARKFJÄRD Leif     Brovallens IF       47:25.9  1:41:05.9  2:37:38.7
254  HENNINGSSON Jonas  Roslagsbro IF       47:26.6  1:41:05.1  2:37:43.2
160  GRAAS Magnus       Storvreta IK        47:31.8  1:41:08.9  2:37:44.0
97   LINDGREN Fredrik   IK Hakarpspojkarna  47:58.7  1:41:30.6  2:37:51.4
125  JOHANSSON Andreas  Nacka Värmdö SK     47:28.0  1:41:08.3  2:38:42.3
437  ANDERSSON Tomas    Långshyttans AIK    48:31.7  1:41:10.7  2:38:52.1
135  WEDIN Ronny        Norbergs Skidklubb  47:38.6  1:41:03.7  2:40:09.6
159  MATTSSON Jan       Storvreta IK        46:09.1  1:40:39.8  2:40:19.4
251  MYHR Johan         Nacka Värmdö SK     48:30.1  1:41:36.4  2:40:23.8  Niclas berättade att Johan stumnade på slutet av andra varvet, men sedan lyckades han alltså ändå ta sig runt tredje varvet med ok fart.
264  WÅNELL Anders      Sundbybergs IK      48:08.4  1:43:27.8  2:41:39.0
185  CARLEVI Jens       Vattenfall IF       49:02.0  1:44:21.7  2:41:47.2
182  KARLSSON Pontus    Turebergs IF                            2:41:54.2
394  EKLUND Leif        Tierps IF           49:28.2  1:43:36.2  2:42:01.1

Mina varv enligt tidtagningen ser ut så här 48:08 – 55:19 – 58:11. Men korrekta tider är som nedan. Mellantiden togs en bra bit innan varvningen alltså.

50:37	17,36	166	176
55:19	17,37	157	172
55:43	17,42	158	174

Fint såklart med nästan samma fart på tredje varvet. Dags att köpa nytt pulsband igen, men jag tror siffrorna stämmer rätt bra. Målgång nästan mitt för starten, säg femtio meter innan så då skulle första varvet enligt mina siffror ovan vara lite kortare, men GPS:en har inte en chans att ha sådan noggrannhet.

Jämfört med Tomas Andersson som gick in på 2:38:52 så var jag 24 sekunder snabbare på första varvet, 2:40 långsammare på andra och 30 sekunder långsammare på tredje. Men då tappade Tomas över en minut på tredje varvet, jämfört med de snabbaste i klungan han precis gått ikapp efter andra varvet.

27:a vid varvning 1
 - 4:32 efter Jimmie Johnsson
 - 1:47 efter Bosa

Fortfarande 27:a vid varvning 2
 - en framför som bröt (Marcus Jönsson)
 - en framför som tappade (Tomas Löfgren)
 - två som gick om mig (Tomas Andersson och Johan Myhr)

I mål 24:a
 - tre placeringar upp
     Niclas (tredje varvet på 1:03:43)
     Pontus Nordström (tredje varvet på 1:04:25)
     Tobias Norestrand (tredje varvet på 1:01:15)

Varv 2 = 35:a
 - 9:33 efter Fredrik Byström
 - samma tid som Backéus
 - 2:37 efter Bosa

Varv 3 = 22:a
 - 8:59 efter Daniel Tynell
 - 56 sekunder långsammare än Bosa

Bland åkare med sluttid under tre timmar
Min specialkvot, att återhämta sig på tredje varvet trots stort tapp på andra varvet (kvot 2/1 delad med kvot 3/2)
 - jag hamnade på tredje plats
 - en åkare med "kvot 3/2" på 1,01 vann, sedan Adam Steen med 1,15/1,04 (där jag hade 1,15/1,05)

Kvot varv 3/2
 - det var han med 1,01 i kvoten som var överlägsen
 - sedan två pers med 1,04-kvot, den ene Adam Steen (trea i placeringen)
 - åtta pers med 1,05-kvot där jag hamnade på total sjunde plats
 - medan Niclas med sin kvot på 1,19 hamnade näst sist.... (av 108 pers)

Kvot varv 3/1
 - inte oväntat så var det Hübinette som vann den här med 1,11
    men två pers 1,12
    och sedan en på 1,13 och därefter lite fler på varje
 - Tynell på fjärde plats = grymt ju
 - överst i listan annars bara åkare med tid över 2:50, fram till några fler toppåkare
 - Niclas bara fyra pers efter sig, där nere även Christoffer Eskilsson = seg dag för honom alltså
 - jag hamnade på 72:a plats (36 pers efter mig)

Kvot varv 2/1
 - Hübinette i topp igen - och här riktigt överlägset med sina 1,01
 - sedan fyra pers med 1,05 där Tynell och Byström var bland dem
 - Niclas hade 74 före sig
 - jag hade bara 6 pers efter mig, och en av dem var Christoffer som dock hade 1,18 medan jag och Adam Steen som låg precis före mig i min rangordning hade 1,15

Orsa Grönklitt Ski Marathon

Boende i stuga nära skidstadion var förstås utmärkt. Då var det inga problem att promenera bort vid halv nio och lägga ut skidorna och hämta nummerlapp. När det var dags för start skidade vi bort de sexhundra meterna. Att vara på plats före kl 09 var att rekommendera om man ville hamna bra på startfältet. Vi fick plats i andra raden av skidor längst fram, med seedade åkare i egen fålla framför.

På kvällen dagen innan sjönk temperaturen ner mot -13 grader och jag var lite orolig att det skulle bli onödigt kallt. Det steg dock och höll sig stadigt kring -11 grader på morgonen och förmiddagen. Ok att åka skidor i alltså, men tyvärr lite blåsigt.

Starten flöt på bra. Ingen kö på något vis, även om det var mycket folk. Tyckte det bara var skönt att farten uppför första stigningen inte var onödigt hög. På något sätt hade det efter utförskörningen blivit lucka framåt. Så trots att jag tyckte jag var offensiv innebar det bara att jag hamnade i täten för en massa åkare, med en för stor lucka framåt. Minns inte ens att jag såg någon framåt, men det måste jag ju gjort. Behövde inte dra något direkt men låg där framme som andra man. Ingen direkt avbyteskörning men om den som drog minskade på farten kom väl någon annan upp och någon gång drog jag också.

I stigningen ut runt Stormon var vi två stakåkare i täten. Klart skönt att ligga bakom en som inte diagonalade så jag kunde ligga helt nära. I de tyngre stigningarna sedan så visade det sig att han hade fäste, men han sa efteråt sa han att han bara hade lite fäste. I stigningen tillbaka från Stormorundan var jag uppe och drog en stund. Efter det så kom Andreas Johansson upp. Trevligt att träffa honom som nu gjort lite comeback, om än inte riktigt på samma nivå som han varit på tidigare.

I första stigningspartiet sedan kändes det bra och jag gick till och med upp och drog lite just efter den. Andreas gled iväg några meter i slutet på utförskörningen därpå men som helhet verkade jag ha helt ok glid. Den andra och brantare backen fick jag slita rejält i men å andra sidan skön känsla när jag kom upp och jag tyckte att jag återhämtade mig bra. I den riktigt branta diagonalbacken före varvning gick jag ut och saxade och förlorade inte alltför mycket på det. Jag var inte ensam om att saxa där i alla fall.

Efter stigningen ut från stadion trodde jag att jag klarat det tuffa partiet och var klart nöjd med att inte ha släppt. Tyvärr fick jag ändå nästan direkt svårt att följa gruppen på flackpartiet sedan. Hade det inte varit för att jag kunde se att pulsen var för låg hade jag trott att mina skidor gled sämre.

Att ligga sist i en klunga var inte helt bra in mot knixarna där alla saxade. Blev stopp och man fick gå lite och sedan fick man jaga för att komma ikapp. Men eftersom jag inte hade någon marginal så släppte jag. Det var en som släppte lite mer än jag vid knixarna men på flacken drog han upp mig till gruppen igen. Vid nästa knix släppte vi båda för gott, och då släppte jag lika mycket på honom som han släppte på klungan. Tillbaka uppe på vägen såg jag varken någon framåt eller bakåt. Skönt såklart med stor lucka bak. Hade varit surt att se en stor klunga närma sig bakifrån.

På väg tillbaka från Stormon runt blev jag ikappåkt av en ensam åkare som släppt vid varvning. Han var dock inte särskilt pigg han heller så han la sig bakom ända tills stigningarna började. Då hade jag så lite tryck att han med fäste inte gärna kunde åka lika långsamt som jag. Jag var ändå nöjd att jag inte var helt slut. Jag fick upp pulsen någorlunda i den tyngre stigningen, även om det gick långsamt. När jag saxade i backen före stadion kom två åkare och körde hur snyggt som helst. Se listan nedan, undrar just varför de tävlade/tränade som de gjorde. In mot målgång var en fjärde åkare på väg att komma ikapp. Trodde att avståndet var tryggt, kämpade på men han måste ha haft lite högre fart för det blev bara två sekunder som jag var före i mål.

När jag valde att köra utan fäste så var jag helt säker på att det inte skulle hålla. Bedömde stigningarna som för tuffa i det kärva nysnöföret. Men när det är kärvt tycker jag inte diagonalandet blir kul. Tycker inte jag får flyt i det. Så då var det ändå roligare att chansa med skidor som i alla fall hade bättre glid än ett par som jag lagt fästvalla på.

Mitt höjddata sa 256/349 och 295/360 med/utan utjämning i SportTracks. Säg 260 per varv så blir det 520 höjdmeter totalt. De största stigningarna var ca 25 m direkt efter stadion, 25 m till Stormons baksida, 32 m första stigningspartiet och 40 m det brantare stigningspartiet. Slutligen ca 25 höjdmeter strax innan stadion.

I Lida var det enligt min klocka ca 660 höjdmeter men dels var det inte ett kärvt före, dels var den längre stigningen där mer lagom brant (utöver det som var ren saxning). Det får väl bli min förklaring till varför jag höll trycket i stakningen hela loppet i Lida men inte nu.

1:05:31	21,24	162	174
1:14:08	21,27	155	173
   0:08	0,05	162	163

42,5 km på 2:19:46 med 158 i medelpuls. Officiella tiden var fem sekunder längre, lite skumt, men lika för alla såklart. Pulsbandet var inte helt med hela tiden, men tror inte siffrorna är helt galna. Jag tappade rejält på andra varvet. Värdet 173 var i stigningen direkt efter varvningen, efter det kom jag inte upp i högre än 163, dvs. där jag ska ha medelvärdet om jag är pigg.

Officiella varvtiden tog de en minut före där jag satt min, som jag satt mitt för där jag startade. Sedan är de sista åtta sekunderna den extra sträckan som var till mållinjen.

Mitt andra varv var 13% långsammare än det första. Om jag använder varvtiderna från resultatlistan blir siffran istället 17%. Med det var jag 52:a av 56 åkare som körde in under 2:20. Tar jag med alla som körde under 2:40 får jag 154 personer och där var jag 141:a med de 17 procenten. Medlet var knappt 12 procent för båda dessa urval. Tar jag med alla åkare (700 som hade varvtid) så var det 140 pers som tappade mer än jag gjorde på andra varvet. Medlet här var drygt 12 procent. Samtidigt körde de som gjorde bäst andra varv på 3:11 respektive 3:20.

Här ett utdrag av ställningen vid varvning.

330 LYBECK Fredrik	Hudiksvalls IF	1:02:02.1 ( 1)	2:10:10.0
140 NORDSTRÖM Pontus	Östervåla IF	1:02:18.6 ( 28)	2:13:53.5  1
154 RINGSBY Johannes	Töcksfors IF	1:02:19.7 ( 29)	BRUTIT     2
124 LINDSTEDT Joacim	Sundbbergs IK	1:02:20.0 ( 30)	2:11:02.6  3
58 ERIKSSON Robert	Björkfors GoIF	1:02:21.4 ( 31)	2:11:38.0  4
104 JOHANSSON Tobias	AXA SC  	1:02:21.7 ( 32)	2:11:37.9  5
28 BLOM Rasmus		Högsäters GF	1:02:22.6 ( 33)	BRUTIT     6
72 GABRIELSSON Tommy	Gagnefs IF	1:02:23.7 ( 34)	2:11:00.4  7
410 STRIDH Thomas	Ifk-Mora sk	1:02:25.0 ( 1)	2:11:15.1  8
356 THORME Marcus	OK Lindena	1:02:26.4 ( 2)	2:11:19.6  9
396 LARSSON Mats	sveden trä if	1:02:27.3 ( 2)	2:13:20.5  10
194 VIKLUND Erik	Hortlax SK	1:02:28.6 ( 35)	2:13:10.4  11
996 JANSSON Ulf 	Östervik IF	1:03:03.8 ( 3)	2:15:52.3  Blev ikappåkt av tre i vår grupp
150 PETTERSSON Gustaf	IF Ski Team Skå	1:03:35.9 ( 36)	2:14:08.9  1
800 LÖFSTRÖM Annika	Årsunda IF	1:03:37.1 ( 1)	2:14:38.3  2
169 STEEN Jonatan	Falun-Borlänge	1:03:39.7 ( 37)	2:14:49.4  3
108 KARLSSON Mattias	Ulricehamns IF	1:03:40.0 ( 38)	2:14:46.2  4
103 JOHANSSON Nicklas	Rembo IK	1:03:40.6 ( 39)	2:14:37.2  5
142 NORESTRAND Tobias	karlslunds IF	1:03:46.1 ( 40)	BRUTIT
380 GUSTFSSON Dick	OK Landehof	1:04:26.9 ( 4)	2:15:15.5  1 näst bäst ihop med en till (han körde bitvis hårt i början)
236 INGELSTRÖM Pär	IK Stern	1:04:27.6 ( 2)	2:14:11.1  2 starkt kört, han "vann" vår grupp med en minut + passerade Löfström!
101 JOHANSSON Andreas	Nacka Värmdö SK	1:04:28.1 ( 41)	2:16:29.3  3
981 LINDBERG Mikael	Domnarvets GOIF	1:04:29.1 ( 3)	2:16:40.1  4
283 WÅNELL Anders	Sundbybergs ik	1:04:30.4 ( 3)	2:19:50.7  5
204 ASKEROTH Philip	IK Stern	1:04:30.9 ( 4)	2:20:46.2  6 måste släppt ganska direkt efter stadion
122 LIND Jörgen 	Edsbyns SK	1:04:31.7 ( 42)	2:18:20.8  7 han med lite fäste
37  CARLSSON Pontus	Sundborns GoIF	1:04:32.3 ( 43)	2:16:06.6  8
366 ANDERSSON Niclas	Falköpings AIK	1:04:32.8 ( 5)	2:15:12.1  9 näst bäst ihop med en till
205 BERGLUND Roland	Sunne SLF	1:04:37.6 ( 5)	2:17:01.0  10 med lucka fem sekunder, han hade jobbigt även när jag släppte men åkte sedan 2:50 snabbare och snabbare än 122:an
395 LARSSON Pär 	hybo aik	1:04:43.7 ( 6)	2:19:31.0  11 med lucka 11 sekunder och han som kom ikapp mig, men var så trött att han gick lite i branta uppförs, tittade bak och såg att jag inte var något hot
511 HASSELQVIST Leif	Edsbyns SK	1:04:58.4 ( 1)	BRUTIT
157 RYGH Pontus		Ulricehamns IF	1:05:18.8 ( 44)	BRUTIT
61  FOLKESSON BLOM Erik	OK Orion	1:06:13.5 ( 45)	2:26:33.4  1:45 efter och tappade ännu mer
281 WARREN Ola  	Axa Sports Club	1:06:21.1 ( 6)	2:19:52.8  1:50 efter och gick så när ikapp mig
128 LYSTEDT Björn	Storvreta IK	1:06:30.0 ( 46)	2:23:14.6
87  HOLM Christian	Karlslund IF	1:06:31.1 ( 47)	2:21:04.3
54  ERIKSSON Anders	Nacka Värmdö SK	1:06:42.9 ( 48)	2:21:16.0
303 FLYNING Johan	Södertälje IF	1:06:49.5 ( 4)	2:23:25.5
245 JONSSON Jonas	Malungs Skidklu	1:06:49.9 ( 7)	2:22:38.2
80  HAGA Sven   	Ik Jarl 	1:06:52.5 ( 49)	2:24:03.2
805 PERSSON Ulrica	Sunne SLF	1:06:58.5 ( 2)	2:21:12.8
8   ANDREASSON Johan	Växjö OK	1:07:17.1 ( 50)	2:23:49.3
1007GUNNARSSON Håkan	Härlövs IF	1:07:21.6 ( 8 )	2:23:52.0
144 NYLUND Fredrik	Älvdalens IF	1:07:50.2 ( 51)	2:25:49.3
219 GEORGSSON Fredrik	Jönköpings OK	1:08:01.4 ( 9)	2:26:06.3
786 CEDERVÄRN Emilie	Ulricehamns IF	1:08:08.7 ( 3)	2:20:12.1
353 SVÄRD Mathias	Gävle SK	1:08:10.5 ( 5)	2:26:12.9
347 SJÖGREN Niclas	Södertälje IF	1:08:11.0 ( 6)	2:20:15.7  Klarade hänga Emelie på andra varvet.
59  ERIXON Fredrik	Tiger Balsam	1:08:12.6 ( 52)	2:26:20.6
789 FALK Hanna		Ulricehamns IF	1:08:13.8 ( 4)	BRUTIT
49  ENBERG Anton	Falun Borlänge	1:08:30.5 ( 53)	2:19:30.7  Två elitåkare som var ute på träningspass eller nåt.
163 SANDGREN Mikael	IFK Mora SK	1:08:31.1 ( 54)	2:19:30.7

Kärvt före

Är rädd att tävlingen imorgon kan bli liknande den jag gjorde här i Grönklitt för två år sedan. Då tog jag slut efter en mil – efter att tidigare helgerna innan precis som i år ha kört tre bra långlopp tre helger i rad.

Jag ska väl försöka gå ut lite mindre hårt imorgon. Men problemet nu är att det känns som dömt att misslyckas om jag går utan fäste. Samtidigt får jag så dåligt flyt i diagonalningen när det är kärvt så om mina blanka skidor glider tydligt bättre än de med fästvalla så stakar jag nog ändå. Skulle det hålla vore det en enorm seger. Med fäste tror jag ändå inte jag kan prestera så bra som jag vill så det känns inte som att jag ”gamblar” med en bra placering ifall jag kör utan fäste.